myrealself

Hej bloggen!

 

Jag måste bara få berätta om min current situation. Jag är så himla trött just nu, både fysiskt och psykiskt. Vi jobbar dag in och dag ut med uppsatsen, och det kommer bli ännu mer att göra de kommande veckorna. Redan imorgon ska vi åka ut till en annan stad och intervjua en person till vårt arbete. 

Jag känner lite att saker och ting hade kunnat vara så mycket enklare än vad det egentligen är. Men det är inte enkelt att arbeta med en person som komplicerar allting och försvårar saker och ting. Dessutom är hon väldigt svår att samarbeta med. Om det är något som vi båda inte kan enas om, så gör hon allt i sin makt för att stå fast vid sin åsikt. Även om hon lyssnar på det jag har att säga så känns det som att det i slutändan alltid måste bli så som hon vill att det ska vara. Det finns ingen kompromiss liksom. Hon har själv sagt att hon kan bli lite diktatorisk vad gäller skolarbeten. I förrigår hade vi till och med ett tjaffs som hade med C-uppsatsen att göra. Alltså bägaren rann över och jag blev så arg och irriterad. Alltså, det komiska i det hela är att hon tror sig kunna mer än vad hon faktiskt kan. Och jag blir alltid lika glad när hon motbevisas. :P

 

Nej men ärligt talat, just nu har jag kommit till den punkten att jag inte ens orkar säga emot om jag inte håller med om något, vilket inte är bra I know, men det blir så psykiskt påfrestande annars.

 

Vi har till exempel haft lite svårt med att få tag på deltagare till vår studie. Detta eftersom det vi skriver om är extremt känsligt. Det var först tänkt att vi skulle rekrytera personer som vi inte känner, slumpmässigt, detta då studien blir mer objektiv då. Men nu har vi fått klartecken från både vår handledare och vår examinator att vi får använda oss av bekanta personer till oss istället eftersom vi haft så svårt att få tag på deltagare som vi inte känner, som skulle kunna tänka sig att intervjuas. Ändå så vill hon fortsätta kämpa med att rekrytera personer som vi inte känner. Idag gick hon till exempel till skolor och pratade med rektorer. Detta är någonting vi borde ha gjort för längesen. Det är 5 veckor kvar tills studien ska vara inne. Vi har inte tid att hålla på och rekrytera nytt folk! Vi måste transkribera alla intervjuer och sedan göra en tematisk analys av detta. Jag vill helst sätta igång med de bekanta personer som vi har nu och fokusera på det.  Dessutom har vi en person som inte är bekant till oss som vi ska intervjua på måndag samt två obekanta personer som evenutellt kan delta, vi får besked imorgon om det. Annars har vi de där bekanta som vi tänkt från början. Detta är bara ett exempel på att hon försvårar saker och ting mer än vad det behövs. 

 

Jag har tänkt mycket på att jag ska försöka säga upp kontakten med denna kvinna så fort jag är klar med att studera. Nästa termin läser vi inte ens samma kurs vilket känns riktigt skönt. Jag ska försöka hålla mig tillbaka lite efter att C-uppsatsen är klar. Jag märker att hon tycker om mig (hon kallade ju även mig en av hennes bästa vänner, skrev ju det för inte så lång tag sen här i bloggen) dock känner jag inget behov av att vara vän med henne. Man ska umgås med folk man trivs med och tycker om, som inte får en att må dåligt. Visst vi kan skratta lite då och då, och vi har mycket gemensamt, och det finns många gånger som hon ställt upp och hjälpt mig, men jag känner att nackdelarna överväger fördelarna. Hon har lite manipulativa tendenser tycker jag och så tycker hon om att testa folks gränser. Hon tycker också om att skämta, men hennes skämt kan ibland vara lite, vad ska man säga.. opassande? Eller så är det bara jag som inte tycker det är kul.

 

Hursomhelst så behövde jag få ner detta i bloggen. Det känns genast bättre.