myrealself

Världens pinsammaste grej hände precis. Måste ventilera och skriva ner detta i bloggen. 

 

Jo, det hela börjar med att jag står i köket och diskar. När jag är klar med disken så öppnar jag dörren till toaletten och vad ser jag? Jo hela golvet är översvämmat och självaste locket till duschhålet bara ligger och flyter i vattnet! Jag får panik och ba vafan ska jag göra nu liksom! Så jag bestämmer mig för att ringa jouren till min bovärd. De säger att de ska skicka iväg någon som kan fixa det. 2 timmar senare kommer det en man, ganska snygg om jag får säga det själv (lol), och knackar på. Han går in till toaletten och tar fram alla verktyg. Det kommer upp en massa vatten ur duschhålet medans han håller på samtidigt som det ligger EN MASSA smuts och hårstrån ur hålet. Det såg hemskt äckligt ut och jag skämdes som fan! Det var så äckligt, går inte ens att förklara i ord. Det komiska var ändå att han tog det hela med en klackspark. Jag hade aldrig kunnat röra någon annans duschhål (som dessutom är så smutsigt) utan att ens lyfta ögonbrynet. Men det är ju hans jobb så jag antar väl att han är van. Vid ett tillfälle brast han dock ut: "Här var det lite skräp..". Och jag ville bara gå under jorden! Det gjorde inte det hela enklare heller att han var supersnäll och typ ursäkta sig för att han kom sent, önskade mig en fortsatt trevlig kväll och så. Nä fy, det var så jäkla pinsamt. Får jag ett liknande problem igen så tar jag nog hand om det själv och besparar mig pinsamheten. Nu vet jag iallafall hur man ska göra. 

 

 

Aja, på tal om något helt annat. Har varit i Sthlm i veckan för att vara med på begravningen till min mosters vän som gått bort. Tårarna bara rann när vi var där. Det gör så ont i mig varenda gång jag tänker på hur hon dog. Sån jäkla tragisk händelse att det inte går att förstå att det faktiskt har skett. Hela tiden spelades det i mitt huvud sista gången jag fick chansen att träffa henne. Om jag bara visste då, vad jag vet nu. :-/ Livet är så orättvist ibland. Jag och min moster har talat om att gå till ett medium igen. Tror att det skulle hjälpa henne ganska mycket med just hennes sorg över det hela. Varje gång man går därifrån så känner man sig så lättad. Vi får se om det blir av snart. 

 

Föreläsningarna har dragit igång och jag säger bara såhär: Jag kommer dö denna delkurs! Jättemycket matematik och alla som känner mig vet att jag hatar matte! Jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva plugga matte igen men oj så fel jag hade. Psykologi kan vara väldigt naturvetenskapligt ibland och det är väl den delen av psykologin som jag inte gillar. Får jag ett godkänt på denna delkurs blir jag mer än bara glad. 

Jag tycker dock om min klass ganska mycket. Vi har en del bekanta ansikten men också många nya. Det jag gillar är att vi är färre nu. Det känns som att man på det sättet möjligen kan komma varandra närmre. Vi får se hur det går!

 

Nu blir det lite Youtube-klipp innan läggdags.