myrealself

Hej bloggen! Nu var det några dagar sedan jag skrev här. Jag har verkligen utnyttjat "ledigheten" till fullo även om det gick sjukt fort. Jag hann koppla av, hann grilla med vännerna från klassen (sjukt gott var det) och hann ta lite promenader i det fina vädret. Åh vad jag älskar denna tiden på året <3 

 

Vi är nu inne på delkurs 3 och SHIT vad intressant den är!!! Vill bara ha mer, mer, mer!! Läraren gör ju självklart väldigt mycket också, hon är så energisk och det märks att hon brinner för ämnet. Mer sånt tack! Det värsta som finns är sömnpiller till lärare. 

 

Vi har blivit indelade i nya grupper till våra grupparbeten vilket jag kan tycka är rätt så nice. Inte för att det var något fel med min första grupp, vi hade riktigt bra teamwork, men jag känner ju alla i den gruppen, och det kan vara nice med lite omväxling och lära känna nytt folk. Som sagt så har jag inte varit den bästa när det kommer till att knyta nya kontakter här. Men det är rätt svårt också, man kan ju inte bara gå fram till någon och ba: Hej tjena, vill du vara min vän? Samtidigt vill man inte bli vän med vem som helst. Men jag har lovat mig själv att till nästa termin vara lite mer av den där sociala och sköna personen som jag faktiskt är. De två som jag känner härborta är väl helt ok, men om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att det hade varit några vänner jag hade haft i Sthlm. Iaf den ena som vi kan kalla Lisa. Lisa är jättesnäll och hon är ändå rätt hjälpsam. Däremot så känns det som att hon sällan vill umgås med oss utanför skolan. Hon har nämligen andra vänner som går på universitet som hon hellre umgås med på fritiden och på kvällarna. Varje vecka när det är helg ser man bilder uppladdade med Lisa och hennes vänner på Instagram och Facebook. Hon har (sen jag flyttat hit) kanske erbjudit mig 2 ggr att hänka på någon kväll när hon och hennes vänner går ut. En gång hängde jag och Liselott (som jag berättat om tidigare i bloggen) med Lisa och hennes vänner till ett event i stan. Det blev som två grupper som inte var där tillsammans; jag och Liselott, och Lisa och hennes vänner, var för sig. De gick åt andra håll, det fanns ingen samhörighet, inget inkluderande. Jag och Liselott hade lika gärna kunnat gå dit utan dem. Jag har givetvis förståelse för att det blir svårt om man är en stor grupp, alla vill se olika saker osv, men då kan man ju säga till om man ska gå iväg. Till och med innan vi hamnade i stan så kände man av den indelningen. Lite barnsligt beteende om ni frågar mig.

Allt det här har gett mig ett dåligt fötroende för Lisa. Missförstå mig inte, hon är en go människa, det märker man när man är ensam med henne, men att hon inte kan erbjuda oss att vara med när de kör karaoke kväll eller går ut på Kåren? Samtidigt så gör det faktiskt mig inte så mycket, hennes vänner är ändå inte några som jag riktigt känner att jag vill skapa en vänskapsrelation med. Det som dock irriterar mig är att hon inte hade haft någon att hänga med i klassen om det inte vore för mig och Liselott, (eftersom vi, till skillnad från henne, inkluderar alla). Lisa är dock riktigt smart och får VG på nästan alla tentor. Så på det sättet är det ganska bra att vara vän med henne eftersom det hjälper när man ska plugga inför en tenta. =p

 

Och så kommer vi då till Liselott. Jag har ju berättat om henne tidigare. Det är som en berg och dalbana hur jag känner för henne. Ena sekunden kan hon verkligen gå mig på nerverna, alltså verkligen göra mig så irriterad att jag typ exploderar. Och jag är inte en sådan som är lättirriterad, jag har tålamod och speciellt när det gäller andra människor, jag stör mig inte lätt på personer i allmänhet. Men jag kan nu såhär i efterhand när jag verkligen lärt känna henne, förstå varför hon inte har så mycket vänner. Ibland kan det vara riktigt påfrestande psykiskt att vara med henne. Jag har märkt att även Lisa distanserar sig lite från Liselott nu pga detta.

Idag berättade Liselott även om en gruppincident där hon hade gjort en tjej i gruppen väldigt arg (de var oense om något). Och när hon berättade det så typ skrattade hon? Just det att hon skrattar och flinar när hon irriterar folk, just det får mig verkligen att tro att hon irriterar med flit, vilket också gör det hela ännu mer irriterande!

Dock har Liselott också en fin sida och det är inte alltid som hon är såhär jobbig. Till exempel så vet jag att hon skulle ställa upp i vått och torrt om jag behövde hennes hjälp, även om det så vore mitt på natten. Det är ganska skönt att veta att, iallafall någon, skulle ställa upp om något hände, speciellt i en stad där man inte har någon. Dessutom kommer vi från ganska liknande bakgrunder som gör att vi förstår varandra. Vi kan ha djupa diskussioner i timmar och det känns aldrig ansträngt eller obekvämt att umgås med henne. Med andra ord kan jag vara mig själv till hundra procent när vi umgås. Det som dock är lite tråkigt med Liselott är att hon inte gillar att gå ut och dansa, och vi har långt ifrån samma musiksmak! Det är synd när det finns så mycket som denna stads nattliv erbjuder oss studenter. 

 

Nej hörrni, vad ska man säga? Dessa landsbor är inte normala! Haha nej skämt åt sido nu. Jag sätter punkt här innan jag spårar! Var tvungen att ventilera.