myrealself

Jag är en rätt tålmodig tjej. Det krävs ganska mycket för att jag ska bli så arg att jag skäller ut eller skriker på en person. I många situationer kan jag vara för snäll. Nu har jag dock fått leva med en person som ständigt är ute efter att irritera mig. Varför är det så viktigt för denna person att sänka mig? Jag måste medge att det tär på mig mer än vad man kan tro. Sitter här tårögd och skriver detta. Det är så sjukt hur en människa, utan att direkt prata med mig, kan göra mig så otroligt jävla arg. Vare sig det är att komma in på rummet och sjunga medans jag sover till att prata om mig fult när jag vistas i rummet. Jag har nått den punkten där jag snart kommer att explodera av vrede. För sån är jag, jag må ha tålamod i en lång lång period, men tillslut är gränsen nådd och då börjar saker och ting koka över, och när är saker och ting kokar över då kokar det över rejält kan jag lova. Jag är inte den personen som tycker om att bråka, tycker bara det är onödigt. Men vissa personer måste sättas på plats annars utnyttjar de bara din snällhet. Jag tänker inte hålla käften nå mer.