Rädd för att bli kär
Vilken helg! Jag gjorde något som jag inte trodde jag skulle göra. I lördags (igår alltså) hade killen från mitt jobb en hemmafest. Jag ville egentligen inte gå för jag kände mig inte jättepepp och jag var inte heller fest fin, kände mig inte snygg alls, men jag bestämde mig att gå, trots detta. Min kompis var på och jag kände lite att "vad har jag att förlora egentligen"? Ibland måste jag face my fears, så är det bara! Så vi åkte dit, han bodde ganska långt men gav oss en bra vägbeskrivning. När vi kom fram till hållplatsen som vi skulle av på så ringde vi honom och bara typ två sekunder efter kom hans kusin och hämtade oss. Vi behövde inte alls vänta länge ute i det kalla. Tyckte det var riktigt schysst att fixa fram någon så fort. Illafall, när vi väl kommer fram till lägenheten upptäcker vi att vi är de ända som är där. Vi och två andra killar till. Snacka om en riktig flopp! Det skulle komma fler men de dök aldrig upp. Dålig stil tycker jag men jag tyckte ändå det var kul att få träffa min killkompis från jobbet, bara att få se honom i en annan miljö var kul liksom. Hans lägenhet var jättefi dessutom och stort. Efter lite snacks, dryck och prat bestämde vi oss för att gå ut. Killarna var inte så pepp på att gå till nype, det märktes ganska så tydligt trots att de inte ville vara taskiga och säga det rakt ut. Men vi var fastbeslutna att vi skulle till just Nype och de hängde med oss. På tunnelbanan bad killen från mitt jobb om ursäkt för att han hade dragit oss ända ut till hans hem och hemmafesten inte blev av. Han var så gullig, för det märktes verkligen att han var sorry about it. Killarna ville inte riktigt dansa, men killen från mitt jobb ville inte alls dissa oss. Sötis! Jag må låta ego nu, men det kändes som att han verkligen ville vara med mig den kvällen :). Jag kan ha fel, men jag litar väldigt starkt på mina instinkter. På tunnelbanan kom vi också på att Nype har gaykväll på lördagar så där rök bvår plan ganska så snabbt. Vi tog en drink på en bar vid stureplan sedan stod vi i kön på Amba innan vi bestämde oss att det inte var värt det och åkte hem.
Alltså denna kille always seem to amaze me, and its those little things he says or does. Han är väldigt gullig den här killen, han har en fin personlighet, även något som min kompis märkte av, och jag kan inte hjälpa att bli lite betuttad. Jag är så rädd för att bli kär. Det är en väldigt härlig känsla, men den innebär så många komplikationer! Speciellt med mig, som är en sån osäker tjej ibland. Jag ska jobba på min osäkerhet, I promise, I'll fake it until I make it, det brukar hjälpa.
Kvällen var iallafall inte slut där dock. Min väns vän ringer henne och frågar om vi vill på hemmafest. Detta samtal får vi påvägen hem och eftersom vi var på flippmode kunde vi inte tacka nej. Vi var där, träffade en massa nytt folk och hela kvällen slutade med att vi tittade på en serie, hans som inte alls intresserade mig om jag ska vara ärlig, i hans mysiga säng som jag tillslut somnade på. Det slutade med att vi kom hem kl 7 på morgonen helt mörbultade.
Detta var kanske hälften av vad jag vart med om i helgen. Men hinner inte skriva mer. Ursäkta dålig stavning!
Bye blogg!
Alltså denna kille always seem to amaze me, and its those little things he says or does. Han är väldigt gullig den här killen, han har en fin personlighet, även något som min kompis märkte av, och jag kan inte hjälpa att bli lite betuttad. Jag är så rädd för att bli kär. Det är en väldigt härlig känsla, men den innebär så många komplikationer! Speciellt med mig, som är en sån osäker tjej ibland. Jag ska jobba på min osäkerhet, I promise, I'll fake it until I make it, det brukar hjälpa.
Kvällen var iallafall inte slut där dock. Min väns vän ringer henne och frågar om vi vill på hemmafest. Detta samtal får vi påvägen hem och eftersom vi var på flippmode kunde vi inte tacka nej. Vi var där, träffade en massa nytt folk och hela kvällen slutade med att vi tittade på en serie, hans som inte alls intresserade mig om jag ska vara ärlig, i hans mysiga säng som jag tillslut somnade på. Det slutade med att vi kom hem kl 7 på morgonen helt mörbultade.
Detta var kanske hälften av vad jag vart med om i helgen. Men hinner inte skriva mer. Ursäkta dålig stavning!
Bye blogg!
Kan inte vara mig själv runt honom längre
Sist jag skrev var det 17 september, idag är det den 12:e oktober. Har inte haft tiden och orken helt enkelt men det är ju typ ingen som läser den här bloggen ändå, så tror inte direkt att någon blir ledsen över den sega uppdateringen. Det viktigaste för mig är att det mest väsentliga i mitt liv kommer med i bloggen.
Inte mycket som hänt de senaste veckorna, jobb jobb jobb men mest har det varit en hel del festande och födelsedagsfirande. Min kompis från högskolan fyllde ju år och jag måste säga att den kvällen blev lyckad (om man bortser från att vi var tvungna att betala 200 spänn för entrén). Det blev en hel del flirting flirting och sånt är ju alltid kul haha. Det har även varit firande av en speciell nationaldag och även en massa firande av släkt och vänner.
Igår ringde en väldigt gammal "vän" upp mig och ville att jag skulle hänga med på hemma fest nu i helgen. Vet inte om jag är så pepp på just det. Jag älskar hemmafester, men hans lägenhet är lika stort som ett sovrum och sist jag var där så var det inte kul. Så det kanske jag bangar på vi får se, annars pratade hon också om någon halloween fest som ska vara om typ två veckor, och det låter riktigt kul! Det är kul när man får klä ut sig så det kommer jag nog lätt gå på.
I helgen var jag och fika med en vän till mig. När jag kom hem insåg jag verkligen hur skönt det kan vara att fika. Att bara få sitta ner och snacka. Typ det bästa som finns. Speciellt när det är med folk man verkligen tycker om. Inte tänka på annat, utan bara sitta, chilla och snacka, ventilera. Synd bara att kan vara så otroligt dyrt att fika.
Jag måste tala om min hy. Den börjar bli cp, IGEN! Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min hy, speciellt i ansiktet är helt förstörd, jag ser ut som ett torrmongo. Huden är inflammerad, torr och flagnar. Kliar gör det också. Sen har man en massa pigmentfläckar överallt, samt några finnar som poppar upp lite här och var. Och självklart tär det på självkänslan som bara den, hur töntigt det än må låta. Jag har försökt läsa runt på internet för att se vad det är för något som orsakar mina outbreaks, och jag kan fortfarande inte hitta konkreta svar, det kan i princip vara vad som helst. Jag är generellt sett inte en sån som brukar boka tid hos läkare, men jag har nu de senaste två veckorna tänkt att boka tid hos en hudläkare/hudspecialist. Jag måste få bukt på det här. Det som tar emot är att jag verkligen inte pallar få remiss på en massa dyra krämer som funkar vid den första appliceringen men som inte alls är lika bra dagarna efter. Waste of money. Jag vill bara ha något som funkar, ska det vara så svårt?
Okej, för att tala om något helt annat. Jag har ju berättat om killen som jag klickar väldigt bra med på jobbet. Vi har exakt samma humor och exakt samma musiksmak, det är helt stört. I början var jag ju ganska så säker på att denna kille bara såg mig som en soft kompis, men nu på senare tid så känns det som att han känner mer än så. Det är vissa småsaker som han gör som verkligen, sådär tydligt också, tyder på att han kan ha känslor. Kan ta ett exempel frå idag när han hade hämtat en drös med filmer till mig som jag inte alls bett honom göra (dock har jag berättat för honom att jag gillar dessa filmer, men jag sa aldrig att han skulle ge mig de, det var hans egna initiativ). Eller som igår när han försökte styla för mig; det var några som behövde hjälp och han erbjöd att hjälpa dessa, och när han pratade så gjorde han det högt för att jag skulle höra och sedan så sneglade han lite på mig för att se om jag märkte haha. Jag måste ju erkänna ändå att man blir lite smickrad, speciellt när man ser ut som ett bombnedslag på jobbet. Iallafall, detta har gjort mig mer self-conscious varje gång jag är nära honom. Jag har lättare att umgås med killar som inte alls tycker att jag är snygg, just för att då slipper jag det här jobbiga, och man behöver inte alls tänka på vad man säger eller gör. Jag vet, det låter jättedumt, men det är så jag reagerar, jag har liksom svårt att vara mig själv när jag vet att någon till exempel kollar in mig, speciellt om det är någon som ser bra ut (något jag absolut måste försöka ändra på). Han är absolut inte ful, men kanske inte heller den första jag skulle spana in om jag såg honom inne på en klubb till exempel.
Men iallafall, tillbaka till poängen. Poängen är att jag nu inte är lika social med honom som jag var i början, jag kan inte vara mig själv och det har väl också gjort att vi inte har lika kul tillsammans som vi hade i början. Han tycker säkert att jag är alldeles för tråkig nu, vilket egentligen är okej, för det skulle ändå aldrig bli något. Men tycker ändå att det är lite synd, typ som att man förlorat en vän.
Ibland så undrar jag om jag skulle klara av att vara i ett förhållande. Jag har allvarliga problem med mitt hår, med min hy, det finns en kroppsdel som jag fullkomligt hatar och funtar på att plastikoperera (dont worry, inget stort som typ brösten eller näsan eller så, its something very minor). Och det är kroniska eller permanenta problem som är svåra att fixa. Hur sorgligt det än må låta så kommer jag nog aldrig kunna vara med en kille unless allt det förbättrar sig. Det handlar inte bara om att vara snygg, det handlar om att vilja må bra och att få känna att man har en god hälsa. Mina problem tyder ju rätt så starkt på att hälsan inte är på topp. Hårproblemet tror jag att jag kan fixa ganska så lätt, finns peruker som man kan köpa där det ser ut som ens riktiga hår. Huden och kroppsdelen får vi se hur vi gör där, only time can tell.
Inte mycket som hänt de senaste veckorna, jobb jobb jobb men mest har det varit en hel del festande och födelsedagsfirande. Min kompis från högskolan fyllde ju år och jag måste säga att den kvällen blev lyckad (om man bortser från att vi var tvungna att betala 200 spänn för entrén). Det blev en hel del flirting flirting och sånt är ju alltid kul haha. Det har även varit firande av en speciell nationaldag och även en massa firande av släkt och vänner.
Igår ringde en väldigt gammal "vän" upp mig och ville att jag skulle hänga med på hemma fest nu i helgen. Vet inte om jag är så pepp på just det. Jag älskar hemmafester, men hans lägenhet är lika stort som ett sovrum och sist jag var där så var det inte kul. Så det kanske jag bangar på vi får se, annars pratade hon också om någon halloween fest som ska vara om typ två veckor, och det låter riktigt kul! Det är kul när man får klä ut sig så det kommer jag nog lätt gå på.
I helgen var jag och fika med en vän till mig. När jag kom hem insåg jag verkligen hur skönt det kan vara att fika. Att bara få sitta ner och snacka. Typ det bästa som finns. Speciellt när det är med folk man verkligen tycker om. Inte tänka på annat, utan bara sitta, chilla och snacka, ventilera. Synd bara att kan vara så otroligt dyrt att fika.
Jag måste tala om min hy. Den börjar bli cp, IGEN! Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min hy, speciellt i ansiktet är helt förstörd, jag ser ut som ett torrmongo. Huden är inflammerad, torr och flagnar. Kliar gör det också. Sen har man en massa pigmentfläckar överallt, samt några finnar som poppar upp lite här och var. Och självklart tär det på självkänslan som bara den, hur töntigt det än må låta. Jag har försökt läsa runt på internet för att se vad det är för något som orsakar mina outbreaks, och jag kan fortfarande inte hitta konkreta svar, det kan i princip vara vad som helst. Jag är generellt sett inte en sån som brukar boka tid hos läkare, men jag har nu de senaste två veckorna tänkt att boka tid hos en hudläkare/hudspecialist. Jag måste få bukt på det här. Det som tar emot är att jag verkligen inte pallar få remiss på en massa dyra krämer som funkar vid den första appliceringen men som inte alls är lika bra dagarna efter. Waste of money. Jag vill bara ha något som funkar, ska det vara så svårt?
Okej, för att tala om något helt annat. Jag har ju berättat om killen som jag klickar väldigt bra med på jobbet. Vi har exakt samma humor och exakt samma musiksmak, det är helt stört. I början var jag ju ganska så säker på att denna kille bara såg mig som en soft kompis, men nu på senare tid så känns det som att han känner mer än så. Det är vissa småsaker som han gör som verkligen, sådär tydligt också, tyder på att han kan ha känslor. Kan ta ett exempel frå idag när han hade hämtat en drös med filmer till mig som jag inte alls bett honom göra (dock har jag berättat för honom att jag gillar dessa filmer, men jag sa aldrig att han skulle ge mig de, det var hans egna initiativ). Eller som igår när han försökte styla för mig; det var några som behövde hjälp och han erbjöd att hjälpa dessa, och när han pratade så gjorde han det högt för att jag skulle höra och sedan så sneglade han lite på mig för att se om jag märkte haha. Jag måste ju erkänna ändå att man blir lite smickrad, speciellt när man ser ut som ett bombnedslag på jobbet. Iallafall, detta har gjort mig mer self-conscious varje gång jag är nära honom. Jag har lättare att umgås med killar som inte alls tycker att jag är snygg, just för att då slipper jag det här jobbiga, och man behöver inte alls tänka på vad man säger eller gör. Jag vet, det låter jättedumt, men det är så jag reagerar, jag har liksom svårt att vara mig själv när jag vet att någon till exempel kollar in mig, speciellt om det är någon som ser bra ut (något jag absolut måste försöka ändra på). Han är absolut inte ful, men kanske inte heller den första jag skulle spana in om jag såg honom inne på en klubb till exempel.
Men iallafall, tillbaka till poängen. Poängen är att jag nu inte är lika social med honom som jag var i början, jag kan inte vara mig själv och det har väl också gjort att vi inte har lika kul tillsammans som vi hade i början. Han tycker säkert att jag är alldeles för tråkig nu, vilket egentligen är okej, för det skulle ändå aldrig bli något. Men tycker ändå att det är lite synd, typ som att man förlorat en vän.
Ibland så undrar jag om jag skulle klara av att vara i ett förhållande. Jag har allvarliga problem med mitt hår, med min hy, det finns en kroppsdel som jag fullkomligt hatar och funtar på att plastikoperera (dont worry, inget stort som typ brösten eller näsan eller så, its something very minor). Och det är kroniska eller permanenta problem som är svåra att fixa. Hur sorgligt det än må låta så kommer jag nog aldrig kunna vara med en kille unless allt det förbättrar sig. Det handlar inte bara om att vara snygg, det handlar om att vilja må bra och att få känna att man har en god hälsa. Mina problem tyder ju rätt så starkt på att hälsan inte är på topp. Hårproblemet tror jag att jag kan fixa ganska så lätt, finns peruker som man kan köpa där det ser ut som ens riktiga hår. Huden och kroppsdelen får vi se hur vi gör där, only time can tell.
