Oh herre min gud!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Okej jag har precis kommit tillbaks från skolan och jag måste bara berätta en grej. Det här är helt helt HEEEELT sjukt. Jag börjar från börjar så att ni förstår.
Det finns en kille på min skola, som jag redan i förra terminen tyckte var otroligt otroooligt snygg. Jag och mina tjejkompisar brukade glo lite extra varje gång vi såg honom i skolan. Denna termin visade det sig att han och jag började på samma kurs. Varje gång jag såg denna kille så dog jag inombords. Asså verkligen DOG! Han är så snygg det går inte ens att förklara. Det verkar även som att han är en väldigt fin kille, personlighetsmässigt asså. Jag är en ganska bra människokännare så jag tror nog att jag har rätt.
Men iallafall, lite då och då brukade vi (och fortfarande gör) möta varandras blickar under föreläsningarna. :)
En dag gick jag in på facebook där vår kurs har en egen profilsida. Han hade skrivit någon fråga angående läxor och jag besvarade den. Efter det var jag tvungen att spana in hans facebook profil och vad ser jag? Jo en profilbild på han och en tjej. Och ja, thats right, he has a girlfriend. Jag blev ganska chockad, inte för att han hade flickvän (hellooo look at him!!!) men för att flickvännen var ganska lik mig, utseendemässigt asså. Gissa om detta ökade mitt intresse för honom? Precis!!!! Jag tittade igenom hans profilbilder och jävlar vad fina bilder han hade. Jag tänkte att: gud vilken tur denna tjej har som har honom.
Jag har sedan dess tänkt typ "pass" han har ju ändå en flickvän. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att titta på honom under föreläsningarna. Och vi mötte fortfarande varandras blickar efter att jag besvarade hans fråga på facebook. Jag tänkte för mig själv att: nej shit, jag måste prata med honom! Och idag kom den dagen.
Idag hade vi seminarium men någonting var annorlunda denna gång. Killen som jag tycker är snygg och hans kompis var på vårt seminarium!!!!! Ser jag rätt tänkte jag först?! Vi är inte i samma seminariegrupp så jag blev chockad och samtidigt lite nervös hehe. Under seminariet pratade han ganska mycket, och det han sa tyckte jag väldigt mycket om. Vi pratade om genusfrågor men även om relationer och hur man ska få det att funka: och han sa att allting handlar om att kompromissa, älskar man någon så kommer det att funka då man ser till att att den andra är glad osv. Han sa det dock på ett mycket utförligt och smartare sätt. Man märkte verkligen att killen har the brains. Han sa en massa smarta saker kommer nu i efterhand inte ihåg allt han sa. Sedan var det rast och jag tänkte för mig själv: nej nu måste jag säga något!!!! Och det gjorde jag också. Jag frågade om han hade hittade det han undrade efter på facebook, och det sa han att hade gjort men att han inte hade sett att läraren hade lagt ut någonting på kurswebben i början. Sedan kommer jag inte ihåg vad han sa men vi sa iaf något och sedan räckte han ut handen och presenterade sig för mig. Jag sa mitt namn och frågade sedan varför han var på detta seminarium. Han hade missat det andra så han bestämde sig för att komma på våran. Jag förstår att han missade det, hans är ju kl 8 på morgonen, och han bor i södertälje. Om jag var honom skulle jag prolly missa det varje gång. Och ja jag vet var han bor! Såg det på hans facebook sida. Thank God för facebook, fick reda på ganska mycket om honom tack vare att jag gick in där. Typ hans musiksmak, filmer han gillar, vad han studerat/har studerat, lite om hans flickvän osv. Jag vet, jag låter som värsta stalkern, men jag kan inte rå för det okej. Men att han kom till mitt seminarium, av alla som han kunde gått till, det är också så himla sjukt.
Jag måste också säga att orsaken till att jag hade det relativt enkelt att prata med honom var pga min kompis som är BÄST på att break the ice och inte skapa en awkward stämning. Allt blev så mycket mer avslappnat. Hon vet inte att jag tycker han e snygg och jag tänker nog vänta med att berätta det för henne, för då finns risken att hon inte längre är avslappnad när hon vet att jag tycker han är snygg.
Jag träffade faktiskt även denna kille i stan en gång inne på gallerian (detta var innan vi hade pratat alltså) och då var han med hans flickvän. Vi mötte än en gång varandras blickar.
Jag var så himla glad efter seminariet idag. Att ja först och främst vågade prata med honom och att hans respons till det var så positiv. På vissa killar kan man märka när man pratar med de att de inte är särskilt intresserade. Men med honom kändes det inte så. Och att han sedan ville presentera sig för mig, jag menar det behövde han ju inte göra. När han räckte fram handen och sa hans namn, omg, jag dog, men försökte behålla mitt lugn. Att vi mötte varandras blickar flera gånger igen under seminariet. Det verkade även som att han ville att vi skulle hänga med han och hans kompis till caféterian under rasten men min kompis sa att vi skulle på toa. FAN! (Fast ändå yes, vet inte om jag skulle klarat av det) =p
Okej, jag vet att han har en flickvän. Men anledningen till att jag fortfarande är helt fast och typ inte kan glömma bort honom är för att hans flickvän inte är en bra tjej. (Ja, jag har kollat in hennes fb sida också, var tvungen) Hon är kaxig som fan och hon svär mot hans föräldrar. Hon verkar inte heller vara en smart tjej. Men som man brukar säga, love is blind och med tanke på hur smart killen är så tror jag att han kommer komma till insikt en vacker dag och jag vet att deras förhållande inte kommer hålla länge till, om hon inte ändrar på sig förstås.
Men jag får väl prata med honom om jag vill? Det är inte som att jag kommer gå och ha sex med honom. Har han en tjej så respekterar jag det, men bara för att jag pratar med honom behöver det ju inte betyda att det ska leda till något, det finns ju något som kallas vänner. Tro mig, bara vi blir vänner så blir jag glad! Jag är ganska så säker på att jag skulle kunna ha honom som vän, och det är väl också anledningen till att jag inte kan glömma denna kille.
Jag tycker bara att allt kring honom och mig har varit ganska sjukt. Först att han började på min kurs av alla miljoner kurser man kan ta på min skola (blev så chockad den där första dagen då jag såg honom komma in till föreläsningen), att jag sedan såg honom i stan och han bara var några meter ifrån mig (jag menar hello, stan e stort!) och vi mötte varandras blickar, och nu att han var på mitt seminarium, fastän han egentligen inte ska vara det och fastän han kunde varit på andra seminarier. I don't know about y'all men det är nästan som att ödet vill föra oss samman. :D
Ingen förstår hur glad jag var efter seminariet. På bussen hem tänkte jag hela tiden bara på honom och vad som hade hänt under seminariet. Shit asså, jag dör jag dör. Tänk om han skulle vetat att jag skrev ett långt blogginlägg om honom? Fan vad pinsamt haha.
Nej nu måste jag sätta igång med plugget, tenta på fredag. Vet inte ens om jag kommer kunna koncentrera mig på plugget nu. Förlåt om texten blev dålig, har ingen lust att skriva bra idag. Är helt inne i min "infatuation phase" :)
Hejdå blogg! :)
Det finns en kille på min skola, som jag redan i förra terminen tyckte var otroligt otroooligt snygg. Jag och mina tjejkompisar brukade glo lite extra varje gång vi såg honom i skolan. Denna termin visade det sig att han och jag började på samma kurs. Varje gång jag såg denna kille så dog jag inombords. Asså verkligen DOG! Han är så snygg det går inte ens att förklara. Det verkar även som att han är en väldigt fin kille, personlighetsmässigt asså. Jag är en ganska bra människokännare så jag tror nog att jag har rätt.
Men iallafall, lite då och då brukade vi (och fortfarande gör) möta varandras blickar under föreläsningarna. :)
En dag gick jag in på facebook där vår kurs har en egen profilsida. Han hade skrivit någon fråga angående läxor och jag besvarade den. Efter det var jag tvungen att spana in hans facebook profil och vad ser jag? Jo en profilbild på han och en tjej. Och ja, thats right, he has a girlfriend. Jag blev ganska chockad, inte för att han hade flickvän (hellooo look at him!!!) men för att flickvännen var ganska lik mig, utseendemässigt asså. Gissa om detta ökade mitt intresse för honom? Precis!!!! Jag tittade igenom hans profilbilder och jävlar vad fina bilder han hade. Jag tänkte att: gud vilken tur denna tjej har som har honom.
Jag har sedan dess tänkt typ "pass" han har ju ändå en flickvän. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att titta på honom under föreläsningarna. Och vi mötte fortfarande varandras blickar efter att jag besvarade hans fråga på facebook. Jag tänkte för mig själv att: nej shit, jag måste prata med honom! Och idag kom den dagen.
Idag hade vi seminarium men någonting var annorlunda denna gång. Killen som jag tycker är snygg och hans kompis var på vårt seminarium!!!!! Ser jag rätt tänkte jag först?! Vi är inte i samma seminariegrupp så jag blev chockad och samtidigt lite nervös hehe. Under seminariet pratade han ganska mycket, och det han sa tyckte jag väldigt mycket om. Vi pratade om genusfrågor men även om relationer och hur man ska få det att funka: och han sa att allting handlar om att kompromissa, älskar man någon så kommer det att funka då man ser till att att den andra är glad osv. Han sa det dock på ett mycket utförligt och smartare sätt. Man märkte verkligen att killen har the brains. Han sa en massa smarta saker kommer nu i efterhand inte ihåg allt han sa. Sedan var det rast och jag tänkte för mig själv: nej nu måste jag säga något!!!! Och det gjorde jag också. Jag frågade om han hade hittade det han undrade efter på facebook, och det sa han att hade gjort men att han inte hade sett att läraren hade lagt ut någonting på kurswebben i början. Sedan kommer jag inte ihåg vad han sa men vi sa iaf något och sedan räckte han ut handen och presenterade sig för mig. Jag sa mitt namn och frågade sedan varför han var på detta seminarium. Han hade missat det andra så han bestämde sig för att komma på våran. Jag förstår att han missade det, hans är ju kl 8 på morgonen, och han bor i södertälje. Om jag var honom skulle jag prolly missa det varje gång. Och ja jag vet var han bor! Såg det på hans facebook sida. Thank God för facebook, fick reda på ganska mycket om honom tack vare att jag gick in där. Typ hans musiksmak, filmer han gillar, vad han studerat/har studerat, lite om hans flickvän osv. Jag vet, jag låter som värsta stalkern, men jag kan inte rå för det okej. Men att han kom till mitt seminarium, av alla som han kunde gått till, det är också så himla sjukt.
Jag måste också säga att orsaken till att jag hade det relativt enkelt att prata med honom var pga min kompis som är BÄST på att break the ice och inte skapa en awkward stämning. Allt blev så mycket mer avslappnat. Hon vet inte att jag tycker han e snygg och jag tänker nog vänta med att berätta det för henne, för då finns risken att hon inte längre är avslappnad när hon vet att jag tycker han är snygg.
Jag träffade faktiskt även denna kille i stan en gång inne på gallerian (detta var innan vi hade pratat alltså) och då var han med hans flickvän. Vi mötte än en gång varandras blickar.
Jag var så himla glad efter seminariet idag. Att ja först och främst vågade prata med honom och att hans respons till det var så positiv. På vissa killar kan man märka när man pratar med de att de inte är särskilt intresserade. Men med honom kändes det inte så. Och att han sedan ville presentera sig för mig, jag menar det behövde han ju inte göra. När han räckte fram handen och sa hans namn, omg, jag dog, men försökte behålla mitt lugn. Att vi mötte varandras blickar flera gånger igen under seminariet. Det verkade även som att han ville att vi skulle hänga med han och hans kompis till caféterian under rasten men min kompis sa att vi skulle på toa. FAN! (Fast ändå yes, vet inte om jag skulle klarat av det) =p
Okej, jag vet att han har en flickvän. Men anledningen till att jag fortfarande är helt fast och typ inte kan glömma bort honom är för att hans flickvän inte är en bra tjej. (Ja, jag har kollat in hennes fb sida också, var tvungen) Hon är kaxig som fan och hon svär mot hans föräldrar. Hon verkar inte heller vara en smart tjej. Men som man brukar säga, love is blind och med tanke på hur smart killen är så tror jag att han kommer komma till insikt en vacker dag och jag vet att deras förhållande inte kommer hålla länge till, om hon inte ändrar på sig förstås.
Men jag får väl prata med honom om jag vill? Det är inte som att jag kommer gå och ha sex med honom. Har han en tjej så respekterar jag det, men bara för att jag pratar med honom behöver det ju inte betyda att det ska leda till något, det finns ju något som kallas vänner. Tro mig, bara vi blir vänner så blir jag glad! Jag är ganska så säker på att jag skulle kunna ha honom som vän, och det är väl också anledningen till att jag inte kan glömma denna kille.
Jag tycker bara att allt kring honom och mig har varit ganska sjukt. Först att han började på min kurs av alla miljoner kurser man kan ta på min skola (blev så chockad den där första dagen då jag såg honom komma in till föreläsningen), att jag sedan såg honom i stan och han bara var några meter ifrån mig (jag menar hello, stan e stort!) och vi mötte varandras blickar, och nu att han var på mitt seminarium, fastän han egentligen inte ska vara det och fastän han kunde varit på andra seminarier. I don't know about y'all men det är nästan som att ödet vill föra oss samman. :D
Ingen förstår hur glad jag var efter seminariet. På bussen hem tänkte jag hela tiden bara på honom och vad som hade hänt under seminariet. Shit asså, jag dör jag dör. Tänk om han skulle vetat att jag skrev ett långt blogginlägg om honom? Fan vad pinsamt haha.
Nej nu måste jag sätta igång med plugget, tenta på fredag. Vet inte ens om jag kommer kunna koncentrera mig på plugget nu. Förlåt om texten blev dålig, har ingen lust att skriva bra idag. Är helt inne i min "infatuation phase" :)
Hejdå blogg! :)
Kommentarer
Trackback
