myrealself

Jag har inte pratat mycket om farsan och Ursula på sistonde så jag tänkte ta tillfälle i akt och göra det nu. Den senaste tiden har pappa varit en riktig skitstövel mot mig och syrran, främst när han varit full. Ofta får jag och syrran höra hur dåliga döttrar vi är, att vi inte hjälper till hemma, att vi är dumma i huvudet, att vi är lata och bara tittar på tv osv. Detta får vi höra trots att vi diskar varje dag, städar och gör rent huset en gång i veckan och lagar vår egna mat, samtidigt som vi pluggar och jobbar på heltid. Inte alls för att skryta men jag och syrran är bland de bästa döttrarna en förälder kan få. Vi hjälper till hemma samtidigt som vi kommer hem med bra betyg/

Det är så jobbigt att man hela tiden får höra negativa saker om sig själv från honom. Hela tiden ska han klanka ner på oss. Tänk dig att du mår skitbra en dag, och sedan så kommer din pappa från ingenstans och klankar ner på dig. Han förstår inte hur mycket det tär på en. Jag är så less på detta. Idag till exempel, klagade han på min hy och mitt utseende. Att jag ser galen ut, sa han. Innerst inne tror jag inte att han menar det han säger, han är bara arg och tar ut sin frustration på oss (frustrationen kommer helt klart från ursula, han tycker hon är jobbig som fan och han tycker att hon är en dålig mamma. Han kan inte göra slut med henne för det skulle bara komplicera allting, han har ju redan två barn med henne och dessutom är han rädd för eller skäms över att behöva avslöja för andra om hans misslyckade äktenskap). Vad man än gör blir han inte glad. Idag till exempel städade jag hela huset och skurade golvet, samt åt med lillesyrran och klädde på henne. Det skulle vara skönt att få höra ett tack eller någon uppskattning, men sådant har pappa aldrig gjort mot oss. Som tack får man bara klagande tillbaka. Som jag har sagt tidigare i bloggen: även om jag skulle bli president skulle han fortfarande finna saker att klaga på och klanka ner på mig.

Men bara för att farsan inte innerst inne menar det han säger så rättfärdigar det inte hans beteende, självklart inte. Allting är så tråkigt bara. Att behöva komma hem till en far som konstant ger dig negativ feedback. Man tappar lusten att prata med honom.

Ingen förstår hur mycket jag och syrran vill flytta. Det är rena helvetet att bo här. Jag mår inte bra av att bo här. Jag vill vara omkring människor som ger mig positiv energi och här hemma är det omöjligt.

Jag och syrran har ju varit väldigt aktiva med att söka lägenheter på sistone. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att pappa är ledsen över att vi ska flytta. Han vill inte att vi flyttar. Anledningen är att: när vi flyttar, så kommer han inte ha någon att få ut sin frustration på. Därför tar han tillfälle i akt och klagar så mycket som möjligt på oss nu, innan vi ger oss av.

Varje gång pappa klagar så tänker jag att jag vill flytta. På torsdag ska vi på en lägenhetsvisning. En lägenhetsvisning som betyder väldigt mycket för mig. Vi ligger på andra plats och vi har aldrig vart så nära i köplats som denna. Trots att vi inte har sett lägenheten ännu så vet vi att den kommer passa oss perfekt. Vi har redan sett hur lägenheten ser ut på internet och vi har även sett området. Det skulle vara så perfekt om vi fick flytta in där.
Jag kan inte beskriva i ord hur viktigt det här är för mig. :'( Jag kommer gråta om vi får lägenheten, jag kommer gråta i floder. Floder av glädjetårar.

Snälla Gud, snälla låt oss få denna lägenhet, Snälla :'(.