Livet
Oj vad skolan inte kommer vara rolig de kommande veckorna. Jag har fått en hög med skoluppgifter, redovisningar och prov. Det ser inte roligt ut i min kalender just nu. Jag har haft major ångest över detta idag. Det är ju trotsallt sista terminen nu och jag vill inget annat än att få högsta betyg i så många ämnen som möjligt. Detta är naturligtvis en fin tanke, men kommer jag verkligen att klara av det? Jag tror nog inte att jag är den personen som kommer att bli någon akademiker eller ja, sånt som kräver 7 års yrkesutbildning. Jag vill inte jobba med något i framtiden som präglas av stress. Jag vill jobba med något lungt.
Jag har märkt från dessa 3 år på mitt gymnasium att stress, och att ha många bollar i luften inte är, "my cup of tea". Om man jämför och tittar på bilder när jag gick i högstadiet ända fram tills nu, så kan man märka en markant skillnad. På skolfotot från ettan är jag lite tjockare än vad jag är nu, jag ler och ser allmänt glad ut och har lyster i hyn. Kollar man på 2:ans och 3:ans skolfoton ser man bara hur jag gått ner i vikt och ser mycket mer deppig och grå ut. Och det är ingen överdrift det här, det är verkligen sant och man ser det tydligt när man kollar bilderna.
Jag är så skoltrött just nu att det inte är sant. Min motivation ligger just nu på botten. Faktum att det hela snart är slut gör allting mycket mer tidskrävande och stressigare. Mars månad kommer bli en månad FULL av stress, troligen den stressigaste månaden på terminen. Den och kanske april också. Jag ber och bönar att jag får kraften att klara mig igenom detta och att jag kan få fram bra betyg. Igår fick jag reda på att det blev VG på historia provet, vilket jag är sjukt sur över, ett poäng ifrån MVG och självklart ska det alltid hända mig.
Mitt hår är kaos just nu. Man kan säga att jag nu är tillbaka på ruta ett, alltså början av min lilla "få mitt hår längre och friskare" resa. Jag är typ flintis, jag hatar det. Nu måste jag börja om, från början :'( Allt är pga att jag permanentade det, dagar och veckor gick och håret blev allt tunnare. Jag ska aldrig mig permanenta mitt hår.
Tänkte liva upp stämningen dock med att jag har haft det underbart med potential love toy. Ska jag vara helt ärlig (vågar nästan inte erkänna det här) så tror jag nästan att jag fått känslor för honom. Han är helt underbar, går ej att förklara i ord. Vi har snackat mycket mycket mer (min inkorg är bombad med sms från honom), och som jag anade i början är han verkligen en genuint snäll kille. Han har också flera gånger sagt att han gillar mig. Vi har messat varandra varje dag och facebook:at, och vi har även mms:at. Han skickade bilder på sig själv och jag vart väl inte sådär jätteimpad av bilderna (gud vad man låter ytlig), men asså han är mycket snyggare på hans profilbild på facebook. Eller asså han är fortfarande snygg, men det ändå som stör mig är hans långa hår. Eller en del skulle nog säga att det är kort, men jag tycker det är långt. En kille som har hår som faller över öronen - det är långt hår för mig! En kille ska ha kort hår, det är så mycket snyggare och hetare. Men men, its not all about the looks ;) Jag skickade iaf bilder på mig också från mobilen och han tyckte jag var skitsnygg och söt! Gissa om man blev glad? Jag valde egentligen att skicka ganska fina bilder på mig, eller en var iförsig ful, men resterande var fina, så kanske inte så konstigt att han tyckte det.
Fattar dock inte varför han inte ringt mig än. Han kanske också blyg över det precis som mig. Men tro mig, jag klagar INTE! Det är nästan som att han vet att jag inte vill bli uppringd. Det är asskönt!
Ok, kanske bör jag lägga mig nu. Men det var asskönt att skriva av sig såhär. Älskar att ha en blogg :)
Natti natti!
