myrealself

Jag känner mig så jävla glad just nu. Jag har de senaste åren fått väldigt mycket dåligt självförtroende (detta var inte fallet i grundskolan, då kunde jag verkligen stå på mig and I felt good about myself all the time). På senaste tiden har mitt självförtroende ökat. År 2010 har hittils börjat riktigt bra kan jag säga. Jag finner inga ord, jag mår bara så jävla bra just nu. Nästan allting i mitt liv är just nu perfekt. Detta kan troligtvis komma att ändras men än så länge så tänker jag njuta av denna underbara tid. Det finns en massa bra grejjer som hänt, och som kommer att hända som jag inte orkar ta upp för att varenda liten grej skulle jag kunna skriva sjukt mycket om och jag vill inte att detta ska bli en bok, så det är en hel del and I'm so happy. :D

Jag kan nämna en grej iaf som precis hände, som gjorde så glad :D. Det var ett meddelande från potential love toy på facebook. Ok, allting började med att han ville veta mer om mig och bad mig berätta lite mer om mig själv. Jag visste inte vad jag skulle skriva och jag skrev så himla DÅLIGT (jämfört med han). Jag skrev endast vad jag tyckte om att göra, intressen osv. När det sedan var hans tur rabblade han upp en massa om hans familj, intressen och vad han gjort tidigare, boende, vänner etc. Han kom in på mycket mer personliga grejjer än vad jag gjorde. Jag älskar när killar kan visa lite djupare sidor och dela med sig av personliga saker. När jag läste det fick det mig att känna mig en aning speciell. Jag menar, det händer mig aldrig att killar vill berätta personliga saker till mig.
Han är bara så himla gullig och det känns faktiskt äkta. Jämför jag med andra killar jag haft nära kontakt med, till exempel the boy, så slår han dem, without a doubt. Jag tror det är något fel på killar i Stockholm. De har så jävla mycket luft och tror att de är något. De vet heller inte hur man behandlar en tjej.
Han är iaf jättesnygg och jättesnäll. Han avslutade meddelandet med att säga att han tycker om mig och tycker jag är sjukt söt ... varje gång han säger söta grejjer så dör jag lite inombords :). Jag undrar om han skulle tycka detsamma om han had sett mig in real life, han har ju bara sett några enstaka bilder på facebook liksom.
Jag tänker på honom väldigt mycket till och från skolan. Fortfarande är jag chockad att detta har hänt mig och jag tänker jämt, tänk om detta är ett skämt, tänk om han bara lurar mig. Det som gör att jag inte riktigt tror att han lurar mig är ju trotsallt för att han faktiskt slösat pengar på mig,  det är ju dyrt, så mycket som vi faktiskt messat. Dessutom bor han långt uppe i norr, så varför skulle han bry sig om att lura en tjej nere i Stockholm ?(unless he's mentally ill, men det är jag rätt så säker på att han inte är :p)
Ja, frågorna och tankarna är oändliga, men jag tänker fortfarande fortsätta spela med, för han är vad man kallar boyfriend material och vad har jag egentligen att förlora?

Jag sa ju att en liten bra grej skulle bli så mycket i bloggen, tänk om jag skrev om precis allting som hänt/ska hända?
Ikväll blev jag hursomhelst bjuden på en konsert, jag skulle gärna gått men  1) Jag är skittrött och vill inget annat än att bara vara hemma 2) Det finns en viss person som kommer vara där som jag ej vill träffa 3) Jag måste städa mitt rum 4) Mitt hår behöver behandlas, it needs some serious care (tvätta, inpackning och föna)

Nu drar jag! Btw, idag så såg jag kissies brorsa i fridhemsplan, jag ville inte kolla så mycket på honom för då skulle han kanske fatta att jag visste vem han var. Han har nog med luft!