myrealself

Ok. Jag vet inte vart jag ska börja. Det enda jag vet är att jag var på ett bra humör idag och på det bästa plugghumöret! Men gissa vem som kom förstörde det? Jo, Ursula. Alltså, detta kanske inte är en big deal, och det kanske inte låter som en big deal när jag skriver det här på bloggen, but it is. Den senaste timmen har Ursula kommit med två irriterande kommentarer as to sink me down på något sätt, nerdvärdera mig typ. Fast nedvärdera kanske är ett för starkt ord, håna kanske, aa ni fattar.
Det första som hon sa var skit irriterande men kanske inte lika irriterande som det andra hon sa. Idag hade Ursula på sig två olika strumpor, en svart och en rosa. Då sade pappa: "Varför har du olika strumpor på dig?" Hon svarar: "Jag vet inte, jag har blivit som henne (hon nämner mitt namn)." Lite som att hånade mig där. Kanske inte the biggest deal men lyssna på den andra.
Min storesyrra höll i lillesyrran och sedan kommer Ursula och bär upp henne för att hon skulle ge henne mat. Men först står hon där framför storesyrran lite och viftar med lillesyrrans hand och säger "hej hej" till storesyrran. Sedan säger hon glatt: "Hon känner verkligen igen dig och pappa." Jag satt precis brevid, hon ville att jag skulle höra det där. Hon nämnde mig inte alls, även fast hon vet att lillesyrran känner igen mig, hon brukar ju fan skratta när jag kollar på henne.

Det känns som att hon har som mål typ att trycka ner mig flera gånger om dan. Och hon gör det på ett smart sätt, mentalt. Man kan kalla det psykisk mobbing, det är just vad det är.