myrealself

Det var längesen jag snackade om killar och kärlek. Så I think its about time that I do. ... Vet inte vart jag ska börja, tycker bara att allt verkar så komplicerat ... jag har alltid haft svårt med att träffa killar.. jag tror jag har lite socialfobi när det kommer till dem.. brukar alltid tänka på vad jag säger och hur jag ser ut när jag är med en kille. och det behöver inte vara någon som jag tycker om, det kan vara any guy. ..det är ganska jobbigt.
Det var dock en kille som jag började träffa förra året (2008) som var gullig och snäll. Jag hade inga som helst problem med att vara med honom och kunde verkligen vara mig själv. Tråkigt att vi inte snackar längre, saknar honom lite nu faktiskt. ..det blev lite bråk mellan oss (nothing major though), men lite tjaffs om att jag aldrig ville träffa honom och att jag "dissade" honom. .. orkar inte gå igenom allt i detalj, men jag hade mina skäl till varför jag "dissade" honom, jag kunde inte träffas de dagarna som han ville träffas..det borde han ha respekterat tycker jag. dessutom "dissade" han mig en gång då jag ville träffas, så orka va sur.. .. iaf, sen tjaffset har vi inte snackat, han messade mig några ggr efter tjaffset, men jag svarade aldrig tillbaka för att jag var sur och nu har det inte blivit mer än det. men just idag, efter flera månader, kom jag att tänka på honom... saknar känslan av kärlek , det var så härligt.

Jag undrar om jag någonsin kmr att träffa en kille i mitt liv. En kille som älskar mig för den jag är, en som har respekt och vet hur man tar hand om en tjej. En kille som kan få mig att må bra, en kille som man kan ha kul och skratta med. En sån kille vill jag ha. Är det så jävla mycket begärt? Where are you my prince charming?