myrealself

Idag gick vi tillbaka till spådomsmässan. Vi hälsade på kvinnan och sedan bad hon oss sätta oss ner. Precis som igår lovade jag och min moster att inte säga något om vilka vi ville skulle träda fram, inte heller att vi skulle ge ut ledande information. Denna kvinna var inte samma som vi gick till igår. Så detta var ännu en kvinna som vi aldrig träffat på förut.
Tänkte citera vad kvinnan sa obs att jag inte kommer ihåg exakta orden, men något i den stilen.
Nu kommer det fram en dam här. Lite äldre en dig (pekar på min moster), lite fylligare så. Hon berättar att hon inte dött utav en olycka utan av någon form av sjukdom. Hon visar mig bröstet, levern. (Här visste jag direkt att det var mamma, hon hade fått cancer i levern.) Hon visar ett högt hus och ett lågt. (Det höga, där jag bor och det låga där min moster bor). Hon känner att du är väldigt ensam, du behöver någon som kan ta hand om dig. Hon säger att det vore bra ifall du flyttade hemifrån. (Jag och syrran har länge planerat att vi ska flytta hemifrån när hon är klar med utbildningen). Hon har nämligen varit och kollat och det finns lediga lägenheter nära din moster.
Hon visar upp en bild på en man. Den här mannen är väldigt kontrollerande över dig. (Då förstod jag, pappa)
Nu gråter hon. Hon tror att ifall du stannar kvar hemma så kanske det leder till dåliga konsekvenser. (Här tror jag att hon menade allvarliga saker så som självmord.
Sedan börjar hon prata om storesyrran. Hon pratar om någon som studerar uppe i norr. (Syrran). Hon har det bra däruppe men kan ibland vara ensam. Det vore bra för henne att besöka Stockholm lite oftare. Hon skyller oftast på att hon inte har råd, men det har hon. (Ha! Då vet vi det syrran). Utbilndingen är snart klar och hon säger att hon är stolt över henne.
Avslutningsvis tar kvinnan tag i min arm och säger Kram. Det var från mamma. Åh jag älskar henne så!! Nu vet jag att hon finns här och att hon ser mig. Allt det här med pappa, och att hon ville att jag skulle flytta hemifrån, så glad att hon vill det, för hon vet att det inte e bra för mig, och hon vet att jag inte mår bra här. Ensam känner jag mig, och det är sant att jag vill ha någon som kan ta hand om mig, på riktigt, och inte på det sättet som pappa och Ursula gör. Faktum att hon grät! Det visar verkligen att hon bryr sig.
Det är läskigt hur allting överenstämde med det kvinnan sa. Jag kunde inte hålla masken, tårarna bara rann ner. Det var dyrt, men det var så värt pengarna och jag kommer definitivt göra detta igen. Allt för att se hur mamma har det och vad hon tycker och tänker. Jag kom på en massa frågor sådär i efterhand. Synd att jag inte kom på dem på plats! Men som sagt, vi kommer att kontakta den här kvinnan igen. Hon var jättebra.