myrealself

Idag när jag kom hem från Röda Korset var pappa skit full och arg som bara den!
Alla var jättehungriga och pappa ville att jag skulle hänga med ner till pizzerian för att köpa pizzor till oss alla. Jag bestämde mig för att hänga med.
När vi väl var i pizzerian var det en jättre trevlig servitris som stog vid kassan. Pappa talade om för henne vad han ville ha. Han pratade dock väldigt långsamt och blinkade också långsamt. Han sade att han ville ha kyckling och potatis. Tjejen svarade snällt tillbaka att dem inte hade en sådan meny. Sedan sa pappa till henne att hon nog inte förstod vad han mena. Kyyckling, och potatis, förstår du vad jag menar? upprepade han. Hon svarade snällt tillbaka: Jo jag förstår vad du menar, men vi har tyvärr inte den maten här, men vi har kycklingpizzor om ni vill ha det? Det var här jag bestämde mig för att tala om vad vi ville ha för jag ville inte att pappa skulle fortsätta skämma ut mig mer med hans berusande beteende. När jag sagt all mat vi ville ha så la pappa till: "och en fyra!" (vodka). Han hade redan druckit en massa hemma, och nu ville han ha mer.
Vi satte oss ner på ett bord och pappa drack medans vi väntade på maten. När han druckit klart vodkan blev han ännu mer berusad, nästan til the point were he could become easily aggressive. När maten var klar och vi skulle betala notan började han bråka med pizzakillen. Han skrek saker som "du är dum!"  och sa till servitrisen "lyssna inte på honom han är dum i huvudet" Fastän han inte gjort något. Sedan började han vifta med alla sina pengar till servitrisen och sa"Kolla hur mycket pengar jag har! Jag är riik" Pappa frågade också hur lång tid det skulle ta. Pizza killen sa 15 minuter. Då svarade pappa högljutt: FEMTON MINUTER! FEMTON MINUTEER!!! J*VLA SKIT!

Jag bad om ursäkt till både servitrisen och pizzakillen. De var så snälla och förstående. De vart inte sura eller dumma tillbaka alls, trots att pappa skrek åt dem och förde oväsen. Jag skämdes så mycket! Allt jag ville var att gå därifrån. Och jag tror inte jag vågar gå tillbaka dit nu efter det här. Iaf inte på ett långt tag.

På vägen hem tillbaka talade pappa om för mig om ytterligare problem han fått. Jag anade ju redan, från att jag varit tillbaka från Röda Korset, att något dåligt hade hänt honom. För direkt när jag kom hem började han skrika och gama och han hade druckit mycket! Så jag visste att han fått mera problem. Jag frågade honom också i början innan vi gick till pizzerian om varför han var så arg. Jag frågade om något hade hänt och då blev han bara mer irriterad så jag slutade ifrågasätta, jag visste ändå svaret judging by his response.

Jag var helt tyst påvägen hem. Jag var tvungen att hålla han i ena armen, för annars kunde han inte gå ordentligt.
Sedan kom tårarna. Jag kunde inte låta bli att tårarna rann ner för min kind. Han var så full så att han inte ens märkte att jag grät.
Tårarna som kom var inte för att han skämde ut mig. Tårarna var för honom, hans hälsa och hans liv.  
Min pappa lär sig aldrig. Han har gjort grova misstag i sitt liv som inte går att sudda ut. Och det känns som att det bara blir mer och mer problem, och det är stora problem. Vill berätta om alla de har misstagen han gjort, men kan inte göra det, då kommer jag att ha lagt ut för mycket här på bloggen. Men det är verkligen problem och misstag som en etisk människa skulle vara smart nog att inte göra, och speciellt INTE att göra om dom!

Jag vet inte vad jag ska göra med min pappa. Som det känns just nu så vill jag bara bort från både pappa och Ursula. Jag tror inte det är bra för mig att bo i en lägenhet med människor som har dåliga mentaliteter, som dricker konstant och som inte förser mig med det jag behöver förses med som tonåring.
Just nu känner jag att det är min storesyster som är min förälder. Inte bara förälder men ser henne också som en riktig vän.
Hon kommer imorgon, och jag tackar Gud för det, hon ger mig styrka att klara av allt detta.

<3