Skulle de tro mig?
Har haft mycket, mycket, mycket, mycket plugg! Jag vet att jag tjatar, men jag måste, så att jag den dagen jag växt upp, kan förstå att tvåan är en helvetesperiod. Hade nationella prov idag i 5 timmar (gick sådär) och direkt efter det var det bara raka vägen till lablektionen som varade i ca 2 timmar. Trött är jag!
Det som hände i helgen var ett minne för livet. Det kommer aldrig att suddas ut. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på det som hände. Det är nästan too good to be true... Helt seriöst, att någonting sånt kan hända på riktgt. En liten del av mig har alltid trott på det övernaturliga, men inte helt, fully, till 100%. Nu vet jag att det kan hända, för nu har jag upplevt det själv, med mina egna ögon. Jag har också de senaste dagarna tänkt på ifall jag bör berätta det här till mina vänner. Till de närmsta. Jag känner en sån otrolig vilja över att göra det, för det är så svårt att gå runt och bära på det without letting anyone know. Men då kommer det upp fler frågor i mitt huvud såsom: Hur skulle de reagera? Skulle de tro mig osv =/ ... Jag vet inte ...... En del av mig vill bara berätta för varenda människa om vad jag upplevt!! Det är på grund av att jag då kan hjälpa andra som har någon nära vän elr släkting som är avliden och önskar att få kontakt. Och en annan del av mig vill bara hålla tyst, för jag vet att ingen kommer tro mig och sånt pallar jag inte med. Just därför funderar jag på att berätta till mina närmsta vänner, för de känner mig mest och de vet att jag ej skulle ljuga. ...... vi får se .. kanske frågar syrran vad hon tycker =/ ...
Jaja, should go back to studying now.
p.s Min mobil är borta! tappade bort den i skolan idag. Låt oss be och böna att den ligger hos vaktis imorn, om jag inte hittar den mördar pappsen mig!
Det som hände i helgen var ett minne för livet. Det kommer aldrig att suddas ut. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på det som hände. Det är nästan too good to be true... Helt seriöst, att någonting sånt kan hända på riktgt. En liten del av mig har alltid trott på det övernaturliga, men inte helt, fully, till 100%. Nu vet jag att det kan hända, för nu har jag upplevt det själv, med mina egna ögon. Jag har också de senaste dagarna tänkt på ifall jag bör berätta det här till mina vänner. Till de närmsta. Jag känner en sån otrolig vilja över att göra det, för det är så svårt att gå runt och bära på det without letting anyone know. Men då kommer det upp fler frågor i mitt huvud såsom: Hur skulle de reagera? Skulle de tro mig osv =/ ... Jag vet inte ...... En del av mig vill bara berätta för varenda människa om vad jag upplevt!! Det är på grund av att jag då kan hjälpa andra som har någon nära vän elr släkting som är avliden och önskar att få kontakt. Och en annan del av mig vill bara hålla tyst, för jag vet att ingen kommer tro mig och sånt pallar jag inte med. Just därför funderar jag på att berätta till mina närmsta vänner, för de känner mig mest och de vet att jag ej skulle ljuga. ...... vi får se .. kanske frågar syrran vad hon tycker =/ ...
Jaja, should go back to studying now.
p.s Min mobil är borta! tappade bort den i skolan idag. Låt oss be och böna att den ligger hos vaktis imorn, om jag inte hittar den mördar pappsen mig!
Kommentarer
Trackback
