myrealself

Hej bloggen!

 

Jag dör, bokstavligen dör, av pinsamhet just nu. Jag mår skit.
Varför händer pinsamma grejer bara mig, varför?!

 

Jag snokade på en kille i min klass Facebook-profil och råkade lägga till honom som vän. Jag vet inte hur det gick till, jag var väldigt noga och minns inte ens att jag tryckte på "Lägg till som vän" knappen. 

Jag vill gå under jorden, seriöst! Hur tacklar jag det här när vi väl ses? Så extremt pinsamt!!! Killen i fråga är den som jag tror eventuellt kan vara lite intresserad av mig, men är inte 100 angående det. 

 

Oavsett så tror jag att jag bara får försöka play it cool, som att det inte är något konstigt. För om jag skäms kommer det bara bli ännu värre. Vi hade några gemensamma vänner så kanske kan jag ta upp det med honom när vi väl ses. 

Åh gud, jag går under. 

 

 

 

Hej bloggen! 

 

Nu är det ungefär en vecka kvar tills sommarledigheten tar slut och skolan börjar igen. Jag har lite ångest inför att börja om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker det är lite jobbigt att sitta i ett klassrum i 6 timmar och bara lyssna. Men men, what to do. Det är bara att kämpa. Jag vill ju ta examen och börja jobba så fort som möjligt, så samtidigt vill jag börja. 

 

Det är också fler saker jag har lite ångest kring. Dels är det all planering och fix inför syrrans babyshower. Eftersom det är jag som står henne närmast så har jag fått agera lite projektledare. Jag har ingenting emot att planera saker men tycker det är lite halvtjobbigt när så många ska vara involverade i planeringen. Det är så mycket åsikter att ta hänsyn till. Tycker inte heller om att bestämma alltför mycket. En chefsroll hade verkligen inte passat mig. Har inte heller jättebra koll på syrrans vänner och är rädd att jag kanske glömmer bort att bjuda någon.
Så just nu känns allting rätt jobbigt, men jag försöker att bara bita ihop och hoppas på att allt känns bättre ju närmare in på babyshowern vi kommer. 

 

Jag känner också lite oro inför syrrans förlossning. Jag vet ju att det brukar gå bra för de allra flesta men jag är ändå lite nojig. Jag har ju förlossningsrädsla så det gör ju inte saken bättre. Vill bara att hon ska föda så att jag slipper noja. 

 

Den sista grejen jag nojar över just nu är att inte få en praktik till våren. Jag har ju iofs precis satt igång med ansökningarna, men det är ändå en stor farhåga jag bär på just nu. Jag känner att så fort jag fått en första praktikplats, då kommer jag kunna känna mig lugn, för då kommer jag att ha fått erfarenhet och därmed lättare att få praktik 2 och sedan också jobb. Det är alltid den där första erfarenheten som är svår att få. Så, pray for me! 

 

Det var mest det jag ville ha sagt idag. Ska försöka att uppdatera oftare då jag mår bra av att skriva av mig. 

 

Vi hörs snart igen bloggen!