myrealself

Tja tja bloggen!

 

Idag vaknade jag kvart över sju, promenerar med två klasskamrater till universitet för att sedan, när vi väl är framme, få reda på att föreläsningen är inställd pga sjukdom. Tänk vad jag hade kunnat sova! Jaja, ska inte klaga. Jag mår riktigt bra nu, vädret är på topp och den kommande veckan är helt fri från föreläsningar. Men ska självklart plugga ändå. Funderar starkt på att åka till biblioteket och försöka plugga där. Komma ut lite från hemmet liksom. 

 

Åh, måste bara ventilera och få ut min irritation på tjejen jag pratat om tidigare här på bloggen. Måste ge henne ett namn. Vi kan kalla henne Liselott!

Liselott var idag ett riktigt irritationsobjekt. Hennes "mammaroll" kommer tillbaka gång på gång. "Oj, men gud har du inga vantar, du måste köpa vantar annars kommer jag påminna dig om det tills du köper några", "Oj men gud, är du sjuk, men det där måste du verkligen kolla upp, vill du att jag ska ringa vårdcentralen?" Eller alla de gånger hon messar på morgonen för att fråga om man har vaknat. Herregud människa, ge mig lite space!

Eller detta som hon sa när vi skulle åka hem: "Nej, du får inte gå hem och sova, annars kommer jag hem till dig och rycker upp dig ur sängen *fniss*"(Givetvis skojade hon ju här, men det låg ju också lite sanning i det hon sa. Eller denna, som hon sade idag påväg till universitetet, "Ja, nu är ju våren här, du måste ju köpa en cykel, jag menar det är billigare och smidigare, komigen du klagade ju på att du inte ville promenera när du först kom hit, nu gör du ju det, du kommer tycka om det när du väl börjar, man vänjer sig, det är bra träning osv". (Och hon har tjatat om detta tidigare, så det är inget nytt som kommit upp). Det finns otaliga exempel, detta är bara några få. 

 

Det är väldigt mycket, "gör såhär", "gör inte såhär". Kan man  inte bara prata med henne utan att få order?

Alla människor är olika och prioriterar olika saker. Visst kanske det är bättre och billigare med cykel härborta, men det är inget för mig. Tror inte att jag skulle använda den så mycket ändå. Om jag nu ska handla kan jag ändå inte cykla med kassar, det bara går inte. Och till skolan går det ju bara att promenera. Och sen är det inte så värst dyrt att åka kollektivt här heller. Jag spenderar MAX 200 kr i månaden på mitt busskort, oftast inte ens det! Jag dricker dessutom aldrig alkohol och går sällan ut. Så om man ska se det på det sättet så betalar jag tekniskt sätt inte så mycket mer än henne. Handlar det om träning så finns det många andra sätt som man kan träna på. Dessutom tycker jag om att åka buss. När man åker kollektivt får man se och möta människor, någonting som jag tycker är nice i en stad där det är ganska glest på folk. Förut tänkte jag att jag kanske kunde köpa cykel ändå bara för att ha, ifall det skulle behövas nångång, men ju mer hon tjatade, desto mindre kände jag för det.

 

Jag tycker att det är viktigt att man inte ska ändra sig för någon och kanske ännu viktigare när det kommer till personer som henne då det kan resultera i en situation där man kontrolleras hejvilt, och blir någon sorts svans. Det är viktigt att visa vem man är och att ha sina gränser.