3 veckor har gått :)
Hej bloggen!
Nu har jag hunnit jobba i hela tre veckor! Jag gillar inte arbetsuppgifterna (så monotomt och tråkigt) men det som verkligen gör att jag gillar mitt jobb är arbetskamraterna. De jag har lärt känna är så härliga personer. Alla är verkligen as sköna. Vi får frukt regelbundet och tre gånger i månaden får vi även frukost. Dessutom har vi två proffsiga kaffemaskiner där de har alltifrån cappucino och caffe macchiato till té eller varmchoklad. Så jag är nöjd :).
Tjejen som jag skrev om i förra inlägget slutade dock :(. Tyvärr så anade jag det lite eftersom hon pratade om det ganska kort sista gången jag fick se henne. Det var verkligen tvärsynd, för henne klickade jag med verkligen. Sedan fick jag beskedet att en annan kille som vi var med på rasterna också hade slutat. Båda dessa besked kom som en chock. Visst saknar jag de men jag antar att det bara är att bita ihop liksom. Det finns fortfarande härliga och sköna människor som jobbar kvar.
En av de är en kille som jag gillar ganska mycket faktiskt. Inte attraktion på det sättet, men mer som en kompis. Hade jag sett honom på stan tror jag inte att jag skulle falla pladask (not to be mean). Han är inte ful dock, men ser helt okej ut, average joe liksom. I början la jag inte riktigt så mycket märke till honom, tyckte mest att det var han som sökte kontakt med mig. Det roliga är att jag är verkligen as ful på jobbet! Jag orkar inte fixa upp mig för mitt arbete. Jag vaknar kl 5 på morgonen dessutom så jag hinner ändå inte. Så mitt hår är typ kaos och mina kläder är inte jätteflashiga. Det ända som ser bra ut är väl självase ansiktet och sminket. (Han skulle bara se mig i mina bättre dar hehe) Annars är jag kaos! Och annars är jag bara konstiga, wierd-aktiga jag. Men ändå verkar denna kille vara lite bettutad. Och det är också en av anledningarna till varför jag gillar honom, han diggar mig, för mig, även i mina fula och konstiga dar.
Vi har ganska mycket gemensamt, och jag har fattat nu att jag verkar vara en tjej som han skulle vilja lära känna. Jag vill dock inte säga för mycket för så bra känner jag faktiskt inte honom (än ;)!). Killen kan sjunga också och han har verkligen talang, jag fick höra en liten videosnutt när han sjöng. :)
Jag kan ju nämna en del saker som gör att jag tror att han gillar mig (då behöver det förstås inte vara gilla mig, as in han vill bli tsm, men som kompis):
1. Han satt kvar med mig två gånger i min långa bussresa till min pendeltågstation, när jag faktiskt vet att han kan ta en annan väg som går snabbare.
2. Han hjälpte mig med pengar när jag hade glömt mitt busskort och kreditkort hemma.
3. Han tittar väldigt mycket på just mig (även när vi sitter bland andra).
4. Han håller upp dörren till mig.
5. Han väntade på mig när jag skulle på toa så vi kunde gå till bussen tillsammans (jag bad honom inte om detta).
5. Han är bara allmänt trevlig och rolig.
Och sist men inte minst, idag innan jag gick, när jag fick sluta tidigare, så frågade han mig vad jag skulle hitta på under helgen sedan frågade han om mitt nummer.
Gissa om jag blev glad? :)
Detta låter dock mer lovey dovey än vad det egentligen är dock. Jag ser honom mer som en kompis och vi är verkligen som kompisar när vi snackar. Jag vet dock inte om han gör det. Men jag blir mer än gärna kompis med honom för han får mig att må super. Han är skitrolig och härlig att vara med. Jag är bara förvånad över att han verkar gilla mig trots att jag inte riktigt visar samma intresse tillbaka. Iallafall när vi jobbar, för då måste jag vara lite dissig och osocial, mitt arbete kräver verkligen koncentration.
Får se om han hör av sig. Och tro mig när jag säger att det verkligen inte gör något om han inte gör det.
I övrigt vill jag bara säga att det här med jobba verkligen var ett bra beslut. Jag har fått prova något nytt, jag äter bättre och jag mår bättre samtidigt som jag tjänar pengar. (Minus är bara att vakna på morgonen) Men annars -I'm lovin life right now :)
Nu har jag hunnit jobba i hela tre veckor! Jag gillar inte arbetsuppgifterna (så monotomt och tråkigt) men det som verkligen gör att jag gillar mitt jobb är arbetskamraterna. De jag har lärt känna är så härliga personer. Alla är verkligen as sköna. Vi får frukt regelbundet och tre gånger i månaden får vi även frukost. Dessutom har vi två proffsiga kaffemaskiner där de har alltifrån cappucino och caffe macchiato till té eller varmchoklad. Så jag är nöjd :).
Tjejen som jag skrev om i förra inlägget slutade dock :(. Tyvärr så anade jag det lite eftersom hon pratade om det ganska kort sista gången jag fick se henne. Det var verkligen tvärsynd, för henne klickade jag med verkligen. Sedan fick jag beskedet att en annan kille som vi var med på rasterna också hade slutat. Båda dessa besked kom som en chock. Visst saknar jag de men jag antar att det bara är att bita ihop liksom. Det finns fortfarande härliga och sköna människor som jobbar kvar.
En av de är en kille som jag gillar ganska mycket faktiskt. Inte attraktion på det sättet, men mer som en kompis. Hade jag sett honom på stan tror jag inte att jag skulle falla pladask (not to be mean). Han är inte ful dock, men ser helt okej ut, average joe liksom. I början la jag inte riktigt så mycket märke till honom, tyckte mest att det var han som sökte kontakt med mig. Det roliga är att jag är verkligen as ful på jobbet! Jag orkar inte fixa upp mig för mitt arbete. Jag vaknar kl 5 på morgonen dessutom så jag hinner ändå inte. Så mitt hår är typ kaos och mina kläder är inte jätteflashiga. Det ända som ser bra ut är väl självase ansiktet och sminket. (Han skulle bara se mig i mina bättre dar hehe) Annars är jag kaos! Och annars är jag bara konstiga, wierd-aktiga jag. Men ändå verkar denna kille vara lite bettutad. Och det är också en av anledningarna till varför jag gillar honom, han diggar mig, för mig, även i mina fula och konstiga dar.
Vi har ganska mycket gemensamt, och jag har fattat nu att jag verkar vara en tjej som han skulle vilja lära känna. Jag vill dock inte säga för mycket för så bra känner jag faktiskt inte honom (än ;)!). Killen kan sjunga också och han har verkligen talang, jag fick höra en liten videosnutt när han sjöng. :)
Jag kan ju nämna en del saker som gör att jag tror att han gillar mig (då behöver det förstås inte vara gilla mig, as in han vill bli tsm, men som kompis):
1. Han satt kvar med mig två gånger i min långa bussresa till min pendeltågstation, när jag faktiskt vet att han kan ta en annan väg som går snabbare.
2. Han hjälpte mig med pengar när jag hade glömt mitt busskort och kreditkort hemma.
3. Han tittar väldigt mycket på just mig (även när vi sitter bland andra).
4. Han håller upp dörren till mig.
5. Han väntade på mig när jag skulle på toa så vi kunde gå till bussen tillsammans (jag bad honom inte om detta).
5. Han är bara allmänt trevlig och rolig.
Och sist men inte minst, idag innan jag gick, när jag fick sluta tidigare, så frågade han mig vad jag skulle hitta på under helgen sedan frågade han om mitt nummer.
Gissa om jag blev glad? :)
Detta låter dock mer lovey dovey än vad det egentligen är dock. Jag ser honom mer som en kompis och vi är verkligen som kompisar när vi snackar. Jag vet dock inte om han gör det. Men jag blir mer än gärna kompis med honom för han får mig att må super. Han är skitrolig och härlig att vara med. Jag är bara förvånad över att han verkar gilla mig trots att jag inte riktigt visar samma intresse tillbaka. Iallafall när vi jobbar, för då måste jag vara lite dissig och osocial, mitt arbete kräver verkligen koncentration.
Får se om han hör av sig. Och tro mig när jag säger att det verkligen inte gör något om han inte gör det.
I övrigt vill jag bara säga att det här med jobba verkligen var ett bra beslut. Jag har fått prova något nytt, jag äter bättre och jag mår bättre samtidigt som jag tjänar pengar. (Minus är bara att vakna på morgonen) Men annars -I'm lovin life right now :)
Kommentarer
Trackback
